En konstnär.

Då och då får jag frågan om jag vill medverka i diverse skolarbeten/nättidningar med mera. Det är helt okej!
Ni får också använda mina verk i era presentationer och artiklar om mig.
Allmän information hittar ni under "Om" till höger.

Om ni behöver mer specifik information så går det bra att skicka ett mail till: anna-li @ terava punkt se

Jag älskar att måla kvinnor. Jag önskade att jag visste varför, för egentligen behöver jag verkligen öva på att måla män. =)

            - en aliens berättelse


Jag upplever som artist att man förväntas kunna allt möjligt om konst och konstens regler och stilar. Men så har det inte varit för mig. Då jag är väldigt intresserad av sagor, tv-spel och fantasy så har jag mest tecknat relaterade saker, liksom storbystade hjältinnor, drakar och liknande som hör dit. Inte har jag haft en tanke på Matisse eller Van Gogh tidigare. Så många gånger har folk sprungit fram till mig med tidningsartiklar eller böcker om konst och sagt "Här är något för dig!", när jag egentligen inte har haft en clue. Och att jag är en digital artist sedan cirka tio år tillbaka har distanserat mig ännu mer från den traditionella konsten. Trodde jag iallafall.

Jag ville lära mig om mina rötter och mitt folk - konstnärerna! Därför sökte jag in på Prisma.

Det här med att teckna och måla för att framkalla en viss känsla har också varit helt nytt för mig. Och jättesvårt. Och intressant! Och jag kan ärligt talat inte hävda att jag utan problem kan katergorisera de olika stilarna om några målningar ställdes framför mig. Men jag är inte så säker på att det är det som spelar någon roll heller. Konsten ställer nog mest frågor som det inte alltid finns svar till.

Det jag däremot har lärt mig, som jag definitivt kommer att ta med mig, är hela grejen från vilket perspektiv och vilken utgångspunkt man målar, varför man målar, och kort och gott vad man vill uttrycka med sin målning. Och det är jätteskoj att kladda med färger, trots att det inte finns någon [UNDO]-knapp som det gör i ritprogram.

Det har varit häftigt. Jag har upplevt känslor som rädsla, nyfikenhet, stolthet, irritation och allt möjligt med måleriet. Och det har funderats en massa. Speciellt på den stora grundfrågan om vad konst egentligen är för något.

Rädslan jag kände när jag precis inhandlat mina första oljefärger är något som jag kan skratta åt idag. Jag ville så gärna öppna en tub och utforska färgen men jag var rädd för alla möjliga saker. Torkar den igen snabbt? Ska man förvara färgerna på ett visst sätt så att de inte blir förstörda? Får man blanda dem? Kan man blanda med vatten? Jag satt länge och läste om oljefärger på internet innan jag ens vågade sätta igång.

Det tog bara några timmar efter första penseldraget tills jag var så pass orädd att jag använde fingrarna, papper och allt möjligt för att försöka bemästra färgen på duken. Det var som ett slagfält. Oljefärg kändes trots allt som att måla med filmjölk i början. Och helt plötsligt så sprack ett pigment någonstans och det blå penseldraget blev plötsligt rött. Oljan kändes som en slags best som inte ville lyda överhuvudtaget, utan levde sitt eget liv. Men att det tar hundra år för färgen att torka lyckades jag slutligen vända till en fördel minsann!

Sedan kom nästa chock: Akrylfärgen som torkade ungefär samtidigt som när man tryckt ut den ur tuben. Stön.
Det är så lustigt att den egenskap man ville ha hos oljefärgen i början plötsligt var en negativ egenskap hos akrylen.
Nähe, här gick det inte att ändra färgton direkt på tavlan genom att lägga till en färg, utan den nya färgen lades helt enkelt bara över den första. Det blev problemlösningstänkande i alla högsta grad. Men akrylfärgen visade sig vara lämpligare anpassat för experiment med annan media, liksom pärlor, glitter, klistermärken, färglim osv. Och så hittade jag tuffa metallic akrylfärger som jag råkade spendera halva min fickpeng på (jag har alltså lärt mig att konstbutiker är både inspirerande och farliga för ekonomin).

Det är jättesvårt för mig att välja mellan olja och akryl när jag skall sätta igång och måla, då jag lärt mig älska båda två (trots en del konflikter i början). Oljan är mer av en sann målarfärg och känns mer levande i sitt färgspektrum, men nya leksaker är roligast så av den enkla anledningen så väljer jag akryl till just det här arbetet. Akrylen ger mer en känsla av att leka också, vilket är något jag gillar att göra, och tänker göra!

Vad det gäller de olika konststilarna så lockas jag av starka färger och det surrealistiska. Impressionismen är ju häftig för att den bröt mot reglerna först, men expressionismen och fauvismen är snäppet häftigare i uttryck. Fauvismen är modig som bara den, för att de inte ens bryr sig om det här med centralperspektiv och håller sig till klara färger och starka konturer.

När det gäller vad som är mest tilltalande för ögat och själen så har nog expressionismen tilltalat och inspirerat mig mest. Jag har till och med fått upp ögonen för den abstrakta expressionismen av konstnärer som Mark Rothko och Barnett Newman. Jag skulle vilja designa ett nytt hem med deras konst på väggarna. Egon Schieles nakna kvinnoporträtt är jättevackra, och känns på något sätt väldigt ärliga och rättframma, och tänk vad modig han måste ha varit som vågade visa dessa erotiska målningar på början av 1900-talet. Det fanns verkligen många hjältar under den här tiden.

                - ett porträtt av en expressionist



(August 7, 1867 - April 15, 1956)

Emil Nolde var en av de tidigare expressionistiska konstnärerna och målade mest med olje- och vattenfärger, mycket guldaktiga och röda toner. Utöver målningar gjorde han även många prints i form av vykort mm. De mångfaldiga motiven innehöll allt från landskap, religiösa bilder, blommor, stormiga hav och stadsnattliv.

Han föddes med efternamnet Hansen men bytte senare till Nolde, som var namnet på den danska by han växte upp vid. Han började teckna och måla redan som barn och kunde inte anpassa sig till familjens bondeliv, utan flyttade som sjuttonåring till Flensburg för att arbeta som lärling i en möbelfabrik. Där målade han på sin fritid. Han flyttade sedan runt och arbetade och studerade konst under några år, och fick sedan arbete som lärare i industriell och dekorativ konst i Schweiz 1892. Det dröjde dock inte länge tills han tyckte att jobbet var för tidskrävande, så snart var han på resande fot igen. Han flyttade vidare till Paris år 1899 för att studera ännu mer, sedan till Köpenhamn där han mötte Ada Vilstrup som han gifte sig med år 1900. Ada var till och från mycket sjuk, och paret hade emellanåt grava problem att klara sig ekonomiskt. Ada åkte in och ut på olika sanatorium medans Emil kände sig, likt många bildade män, missförstådd och började isolera sig från omvärlden.

De unga medlemmarna från Die Brücke blev hans räddning. Den tyska expressionistiska konstgruppen Die Brücke (The Bridge) som hade ett stort genomslag och betydelse för den moderna konsten under 1900-talet.
De hade sett hans målningar på en utställning och bjöd in honom till gruppen. Han gick med och flyttade år 1907 till Dresden, men även om hans officiella medlemsskap inte var långvarig så fortsatte han att umgås med individuella medlemmar från gruppen. Det var även under denna tid han målade de som skulle bli hans mest populära verk, eftersom han släppte på reglerna och började måla mer fritt.

Vid det här laget var Emil Nolde en ganska känd person i konstvärlden, men på grund av nationalistiska och rasistiska åsikter var han inte välkommen i alla sällskap och utställningar. År 1913 blev han, under något mystiska omständigheter, erbjuden att åka på en lång resa i asien för att registrera hälsotillstånd och karaktärsdrag hos olika människoraser, trots att han inte hade några kvalifikationer för detta. Han tog med sig Ada och de reste främst i Ryssland, Korea, Japan och Kina. När de senare kom hem igen så hade första världskriget brutit ut. På sin resa hade han noterat hur europeerna hade orsakat elände i världen. "Vi lever i en ond era, där den vite mannen får resten av hela världen på knä".

Han fortsatte måla och resa och blev en mycket respekterad och känd person, speciellt i Tyskland. Hans sextioårsdag år 1927 firades med en officiell exhibition i Dresden, och 1933 blev han president för State Academy of Arts i Berlin.

Med nazismens framfart så förbjöd man "degenererande konst" som man kallade det, och tusentals av Noldes verk blev borttagna från olika museum. År 1941 blev han dessutom förbjuden att utöva sitt kall som konstnär. Under denna tid målade Nolde hundratals tavlor i hemlighet, som han gömde väl i sitt hem.

Ada blev sjuk igen, överlevde kriget men dog slutligen 1946. Nolde gifte ganska snart om sig med en tjugoåttaåring, år 1948. Han fick många priser och utställningar till sin ära och levde ganska bekvämt sina sista år. Hans sista oljemålning målades 1951, men han fortsatte måla med vattenfärger tills 1955. Åttioåtta år gammal lämnade han jordelivet i april år 1956.

~*~

Jag blir nästan både trött och avundsjuk när jag tänker på alla länder han har rest till och bott i! Vilken fantastisk person! Talade han många språk måntro? Och han drog med sig sin fru land och rike runt! Jag är också imponerad över hur han ändrade sin trångsynthet till något mer positivt under livets resa.
En mycket envis person skulle jag tro!


Källor:
http://www.artchive.com/artchive/N/nolde.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Emil_Nolde

En alternativ framtid. Olja på pannå.

Mitt namn är Anna-Li Terävä och jag är konstnär och student på E-Konstskolan Prisma ( www.mkfc.se). På den här bloggen så kommer jag att presentera mina alster. Jag tenderar att måla sånt där som kommer från den mörkare sidan inom/från oss, eller asieninspirerat efter mina resor till öst.

Välkommen!